Hej!
Här nedan kommer sagan om Gumman Krut som vi har skrivit tillsammans i årskurs 3
och nu illustrerar/tecknar bilder till.
Bilderna vi har tecknat fotograferar vi.
Alla bilderna kommer att visas i ett bildspel.
Hälsar Hanna
Sagan om Gumman Krut och några till
Det var en gång en gumma som kallades för Gumman Krut.
Hon var hela 83 år gammal och bodde i en stuga i Skatteby i Östernärke.
Detta var för länge sedan, på 1900-talet.
Gumman Krut hade i sitt yrkesverksamma liv arbetat som sotare bland husen i en ort som hette Odensbacken som låg i Östernärke.
Hennes man som hette Harald hade varit en känd brottare som vunnit många medaljer världen över.
Men, Harald hade försvunnit under den senaste resan.
Harald var spårlöst försvunnen!
Gumman Krut tänkte att han nog inte levde längre, så hon hade slutat att leta efter honom.
Gumman Krut bodde inte helt ensam i sin stuga i skogen i Skatteby.
Hon hade höns, tupp och en kanin som hette Kaninis.
I den lilla stugan förvarade hon en hemlighet.
Hemligheten var en skattkarta!
Denna skattkarta vaktade hon noga.
Skattkartan ledde till en skatt som låg nergrävd i en jordkällare som fanns på Gumman Kruts tomt.
Det var bara Gumman Krut och hennes man Harald som visste om var skatten låg nergrävd. Trodde hon!
Hela skatten hade hon lagt ner i en kista som Gumman Krut en gång tillverkat i slöjden.
Men vad fanns i kistan?
Vad var själva skatten?
· En uppstoppad katt som hette Charlie.
· Chokladpengar
· Vanliga pengar
· Ett magiskt guldäpple
· Haralds priser från brottningstävlingar
· Bröllopsfotografi på Harald och Gumman Krut
Men, en vacker dag var stortjuvarna Oskar och Mikael på marknad i Odensbacken.
När de gick omkring på marknaden så fick de höra ett par gubbar prata om Gumman Kruts skatt.
Detta var vad de hörde:
-Ja, Gumman Krut i Skatteby ska visst ha en skattkarta hos sig, sa den ene personen till den andre.
Det var egentligen det enda de lyckades att höra.
Men det räckte för att göra dessa stortjuvar alldeles vilda inombords och glada!
-Hurru du, sa Oskar till Mikael, den där Gumman Krut ska vi kolla upp.
-Vad kan det vara för en skattkarta hon gömmer på? undrade Mikael.
-Vi behöver ju pengar, eftersom vi ska åka till Gran Canaria, sa Oskar med lysande ögon.
Dessa stortjuvar behövde alltså pengar till sin resa, därför tänkte de att skattkartan ledde till en kista fylld med pengar!
En natt när Gumman Krut var bortrest, passade de båda stortjuvarna på att göra inbrott i Gumman Kruts stuga.
De gav sig inte förrän de genomsökt hela stugan och till slut hittat skattkartan som hon gömt i en gammal rostig kakburk på vinden.
Vid det laget hade det blivit morgon och tidningsbudet som var Gumman Kruts vän anade oråd när han såg att det var tänt i huset, fast han visste att Gumman Krut var bortrest.
Han larmade polisen som fanns i den stora staden Örebro.
Vad de inte visste var att i denna stund var också Harald på väg hem till stugan!
Ja, Gumman Kruts man var på väg hem!
Harald var högst levande, men han hade råkat illa ut.
Han hade blivit kidnappad av sjörövare för att han hade så vackert skägg.
Skägget var långt, rött och krulligt.
Sådant skägg hade de sjörövarna som kidnappat Harald aldrig sett maken till.
Därför kidnappades han för att skägget skulle kunna användas till penslar och smyckestillverkning.
Men en dag hade sjörövarhövdingens dotter börjat tycka synd om den fängslade Harald. Hon brukade komma med mat till Harald och en dag hade hon med flit låtit nyckeln sitta kvar i låset till cellen där Harald satt fängslad.
Harald kunde då hur enkelt som helst sticka sin hand genom gallret och vrida om nyckeln till låset så att han blev fri!
Sedan var det en lång resa hem för Harald.
Men nu var han äntligen tillbaka.
Ja, nu var Harald hemma och han stod ute på grusgången och såg upp mot stugan. Han undrade vem som kunde vara uppe redan eftersom det var tänt i köket.
Sov inte hans gumma?
Men, så hörde han ett ljud från den gamla jordkällaren och gick genast fram till jordkällaren.
Men, han kände på sig att något inte stod rätt till.
Mycket riktigt, när han drog upp dörren såg han två herrar på jordgolvet, eller rättare sagt; det var de båda stortjuvarna som just var på väg att lyfta upp den stora handmålade kistan från jordgolvet.
Haralds och Gumman Kruts skattkista!
Harald som inte var den tveksamma sorten brast ut med sin starka och mullrande röst:
-Och vad har vi här då!
De båda tjuvarna hade aldrig känt sig så rädda.
De gissade att Harald måste vara en av polisens största väktare!
Harald inväntade inte deras svar.
Istället grabbade han tag med sina båda armar runt tjuvarnas midjor.
Harald höll en tjuv under vardera armen i ett fast grepp.
För Harald var mycket stark i sina armar tack vare alla brottningsmatcher han vunnit världen över, så detta var en enkel match för Harald.
Plötsligt knackade någon på dörren till jordkällaren och in stegade polisen in som inte behövde göra något annat än att ta över de båda tjuvarna.
Stortjuvarna Oskar och Mikael hamnade i finkan förstås.
Det blev aldrig någon resa till Gran Canaria för dem.
Men vad hände när Gumman Krut kom hem dagen därpå?
Harald hade tagit in några ägg från hönshuset på morgonkvisten.
På bordet i köket radade han upp dessa ingredienser:
ägg, smör, socker, mjölk, mjöl, bakpulver, vaniljsocker och krossad kardemumma.
Av dessa ingredienser bakade han sedan en sockerkaka.
När kakan hade svalnat garnerade han den med vispgrädde och jordgubbar från trädgården.
Plötsligt hörde han sin gummas röst!
Hon var på gott humör som vanligt och då sjöng hon som oftast för sig själv.
Gumman Krut gick med bestämda steg uppför grusgången.
Harald gömde sig bakom gardinen i köket för att det skulle bli lite mer spännande! För sådan var Harald, som en busig pojke fastän han var vuxen.
Gumman Krut kände igen den välbekanta kardemummadoften när hon klev in i köket.
Hon sa högt för sig själv:
-Inte kan det väl vara Harald som har kommit hem? Det är väl för bra för att vara sant? För min Harald gjorde alltid så god sockerkaka med stark kardemummasmak, sa hon sedan.
-Jo, det kan det vara det, min lilla gumma! sa Harald och klev fram.
Gumman Krut blev så glad så att hon hoppade upp i Haralds famn.
Harald och Gumman Krut satt sedan vid köksbordet och åt av den goda tårtan och drack kaffe och bara myste.
Harald berättade om allt han hade varit med om på sina resor och om dessa tjuvar som hade försökt att ta deras skatt.
Harald och Gumman Krut levde sedan länge tillsammans.
Harald fick lova Gumman Krut att inte åka iväg ensam på någon resa utan att hon var med.
Så blev det.
Harald och Gumman Krut blev över hundra år!
Så slutade sagan lyckligt för Gumman Krut och Harald, men inte lika lyckligt för stortjuvarna.
Kanske du vet vilket hus Gumman Krut och Harald bodde i?
Det var ett rött hus med vita knutar alldeles vid skogskanten i Skatteby med en grusgång som ledde fram till huset. I trädgården fanns det två äppleträd och en jordkällare.
Kanske stugan finns kvar?
Ja, tänk om Gumman Krut och Harald har funnits på riktigt?
SLUT!